STOCKHOLMS KRISTLIGA YNGLINGAFÖRENING
”Varen brinnande i anden, tjänen Herren!”
Den maningen blev levande för många unga män under förra århundradets andliga väckelse. De hade gripits av Kristus och ville uträtta något för hans sak. Så bildade tolv troende ynglingar år 1863 Stockholms Kristliga Ynglingaförening, en av de äldsta föreningar av detta slag som ännu äger bestånd i vårt land.
”Varen brinnande i anden, tjänen Herren!”
Den uppmaningen vill Stockholms Kristliga Ynglingaförening ställa till alla sina stipendiater, blivande pastorer och missionärer från olika teologiska skolor, seminarier och institut.
Initiativtagare till Stockholms Kristliga Ynglingaförening var skräddaremästare Johannes Uttke. Till de drivande krafterna hörde bl a kapten C J Berger och doktor Erik Nyström.
Föreningens ursprungliga ändamål var ”att bereda medlemmarna ett hem med tillfälle till kristligt umgänge, vilket i någon mån kunde ersätta det familjeliv, som mången kristlig yngling i huvudstaden saknar, samt att mot en billig avgift bereda herbärge så långt utrymmet medgiver åt dem som sådant behöva”.
Föreningen fyllde från början ett stort behov. Redan år 1876 räknade den 400 medlemmar. Det digra verksamhetsprogrammet upptog, förutom härbärgering av unga män, traktatspridning, bönemöten, bibelstudier, evangeliska möten, bibelklasser för pojkar, föreläsningar i allmänbildande ämnen samt biblioteksverksamhet.
Vid denna tid utgav föreningen en egen månadsskrift, ”Ynglingatidning”. En manskör med 80 medlemmar gav mycket uppskattade konserter.
En egen resesekreterare anställdes, som på sina resor bildade inte mindre än 65 ynglingaföreningar på olika håll i landet.
Behovet av en egen lokal växte. Först 1870 kunde föreningen flytta in i Lutternsgatan 24. Där kunde föreningen bättre än tidigare ordna sin ”härbärgeringsverksamhet”.
Senare användes lokaler i Jakobsbergsgatan 22, Bryggaregatan 5, Brunkebergstorg 2 och Mäster Samuelsgatan 57.
Först 1895 inköptes Bryggaregatan 10 – Klara Norra Kyrkogata 13 där föreningen bedrev sin verksamhet med 32 hotellrum och samlingsrum. Det var framförallt denna välskötta och trivsamma hotellrörelse i kristen regim som gjort föreningen så väl känd både inom och utom landet. 1981 upphörde hotell Ansgar. En omläggning av förvaltningen av fastigheten skedde. Den visade sig vara till gagn för föreningens fortsatta arbete. Den 1 juli 1990 försåldes fastigheten. Från denna tidpunkt utgöres föreningens tillgångar enbart av kapital som givit föreningen betydande möjligheter till ökad verksamhet.
Redan 1911 väckte grosshandlare C E Wikström ett förslag om ”att stipendier skulle utdelas till studerande vid Baptisternas, Evangeliska Fosterlandsstiftelsens, Metodisternas och Svenska Missionsförbundets predikantskolor”. Det beslut som då fattades gäller fortfarande.
Från detta år har ett varierande antal studenter vid nämnda teologiska seminarier/högskolor årligen erhållit stipendier. Dessutom utdelas årligen anslag till de teologiska högskolornas själavårdsutbildning och till ekumeniska organisationer med verksamhet i Stockholm.
1991, efter det att föreningen frigjort kapital i samband med fastighetsförsäljningen, beslöt årsmötet att ta initiativ till en särskild stiftelse. Föreningen hade sedan lång tid tillbaka genom stipendier förbättrat villkoren för dem som går ut i pastoral tjänst. Stiftelsens ändamål blev att förbättra möjligheterna till fortbildning för pastorer och diakoner. Stipendierna ges individuellt till dem som utöver respektive samfunds fortbildningsutbud vill fortbilda sig inom speciella ämnesområden. Stiftelsen har medverkat till att ett stort antal kunnat disputera i teologi samt genomgå kvalificerad själavårdsutbildning inom främst S:t Lukasstiftelsen.